Över ett år har gått sen världen, Sverige och Chalmers drabbades av pandemin. Ibland stannar jag upp och reflekterar över vilka lärdomar jag fått, vad jag tog för givet och vad jag saknar mest med pre-Corona. Så nu ska här reflekteras lite. Tofsen har ju ändå blivit anklagad för att vara en blogg, så nu ska här delas med av tankar eller vad det nu är som gör en blogg till en blogg…
Om vi börjar med lärdomar, så kan det inte bara vara jag som insett hur dåligt det är för ryggen att plugga hemifrån. Antingen är det horisontalläge i sängen och soffan eller nersjunken på en obekväm köksstol framför föreläsningen eller grupparbetet. Är nästan så jag saknar de trånga bänkraderna i hörsalarna. Nästan.
En annan tanke som nog fler än jag har haft, är hur coolt det ändå då är med hela samhällets beteendeförändring. Visst vi svenskar har alltid varit duktiga på att hålla avstånd. Men munskydd, jobba hemifrån, hänga med kompisarna digitalt istället för på JA Pripps. Ja, på något sätt har de rekommendationer som knappt är ett år gamla blivit normen. Nu tycker jag nästan det är mer regel än undantag att se folk bära munskydd i mataffären.
Har ni haft tid att reflektera över människors beteendeförändring eller vad ni saknar?
Själv så är det jag saknar mest från pre-Corona är också de saker jag tog som givet. Kunna göra planer med kompisar om att träffas på stan, eller knö ihop sig i en trång studentlägenhet utan att behöva tänka på att hålla avstånd eller smittorisk. Kunna åka utomlands på semester eller gå på konsert. Eller bara kunna ta en fredagkväll på Gasquen. En av de grejerna jag saknar mest med Gasquen är nachotallriken. Finns inte mycket som slår 02.00-nachos. Håller ni inte med?
Tja tja bloggen!
Nu dröjer det ett tag innan Tofsen bloggar igen. Det kommer bjudas på riktig journalistik de närmsta veckorna, missa inte det!