Oscarsgalan 2022- Bästa film!

Nu är det äntligen dags att summera filmåret 2021, eller i varje fall är det dags för Hollywood att göra det. Oscarsgalan går av stapeln i natt, för att komma i stämning och för att ni ska slippa så har Tofsen sett, recenserat och betygsatt* de filmer som är nominerade för bästa film. 

*Skala 1–10, inte använda 7. 

BELFAST 

Kenneth Branagh tar med oss till Nordirland och ett idylliskt litet bostadsområde i Belfast där barnen leker på gatan, familjerna hjälps åt och allt är frid och fröjd. Historien tar dock tidigt en vändning i samband med The Troubles och skiljelinjer mellan katoliker och protestanter uppstår snabbt när idyllen krossas.  

Vi får ta del av historien genom den unge Buddys ögon och hans barnsliga naivitet när han försöker förstå vad som händer runtikring honom. Hjärtevärmande scener med ungdomsupptåg blandas med våldsamma uppror och vi ser ett samhälle som försöker finna någon sorts normalitet i den osäkra tillvaron. Även om konflikten hela tiden ligger i bakgrunden håller filmen fokus på gemenskapen i kvarteret och levererar ett rågat mått fyllt av nostalgi, kärlek och humor. 

Filmen känns dock lite väl sentimental för min smak. Trots en rad starka skådespelarinsatser från bland annat Buddys farföräldrar spelade av Judy Dench och Ciarán Hinds lyckas Belfast aldrig riktigt fånga mig och helhetsintrycket landar i nostalgisk mellanmjölk. 

Betyg IMDB: 7,3/10 
Betyg Tofsen: 6/10 

CODA 

Nu strosar vi in på min största svaghet, mysigt familjedrama och coming-of-age. CODA står för “Children Of Deaf Adults” och vi får följa Ruby som är den enda hörande personen i sin familj vilket innebär att hon agerar tolk och språkrör för hela familjens kontakt med den hörande världen. Ruby drömmer om att sjunga, något som är svårt att förstå för hennes familj. Under filmen jonglerar inte Ruby bara drömmar som går emot familjens önskningar utan också en expansion av det familjeägda fiskeföretaget samtidigt som en ungdomskärlek med alla utmaningar det innefattar börjar gro. 

Formatet har vi sett förut och filmen är minst sagt förutsägbar. Den levereras dock med ett stort mått kärlek och humor med karaktärer som känns äkta. CODA bevisar att man inte behöver uppfinna hjulet på nytt och att även etablerade troper och format kan leverera en underbart mysig film.  

Betyg IMDB: 8,0/10 
Betyg Tofsen: 8/10 

DON’T LOOK UP 

Från skaparna av The Big Short kommer en stjärnspäckad satirfilm fylld med stjärnor av alla dess slag, allt från Meryl Streep och Leonardo Dicaprio till Ariana Grande och Kid Kudi. Filmen tar sikte på klimatförändringar och det nuvarande politiska läget genom att låta oss följa två astronomer som har upptäckt en stor komet som kommer sätta punkt för livet på jorden och deras kamp för att varna mänskligheten och ledande politiker.  

Humorn är tyvärr mestadels billig och satiren allt annat än subtil. Något småskratt finns att hämta här och där men överlag faller filmen rätt platt. Tonen i filmen skiftar mellan tillskruvade karikatyrer av politiker och nyhetsmedia samtidigt som den försöker klämma in känslosamma och jordnära relationer. Spretigt minst sagt. 

Det svårt att förstå hur denna film har fått en nominering för bästa screenplay, än mindre hur den är nominerad för bästa film. Bra för en bakiseftermiddag i soffan men inte mycket mer än så.

Betyg IMDB: 7,2/10 
Betyg Tofsen: 5/10 

DUNE

Då var det dags för det första kapitlet i en ny adaption av Frank Herberts rymdopera Dune. Följ med på ett äventyr där universums ekonomin i grunden står och vilar på en psykoaktiv substans, akta dig för enorma sandormar och se hur en värld där feodalism och rymdresor fungerar.  

Villeneuve levererar som vanligt en maffig upplevelse med imponerande miljöer, snygg CGI (mestadels) och till skillnad från Lynch-adaptionen så litar filmen på att publiken faktiskt har en hjärna och inte behöver få expositions-dumpar i varannan scen. Med det sagt agerar ändå mycket av dialogen verktyg för att försöka förklara komplexiteten och de många intrigerna vilket leder till att karaktärerna blir något platta. Kort och gott är det en riktigt bra sci-fi-åktur med imponerande miljöer, häftiga scener och spännande koncept. Ses med fördel på IMAX.  

Avslutet blir dock tamt och det är rätt generöst att ens kalla det för ett avslut. Jag hoppas och tror att uppföljaren kan ta vid och knyta ihop säcken på ett värdigt sätt på den grunds om har byggts. Som ensamstående film håller Dune dock inte hela vägen. 

Betyg IMDB: 8,1/10 
Betyg Tofsen: 6/10 

KING RICHARD 

Sentimentalt familjedrama verkar ha tagit en extra stor plats i år och King Richard är inget undantag. Serena och Venus Williams tidiga karriärer orkestrerade av en excentrisk pappa målas här med en smörig pensel. Filmens största kvalitet är definitivt Will Smiths skådespel, det märks att han har gått in för att göra ett trovärdigt porträtt och för en gångs skull kan man se bortom “Will Smith” och se karaktären. Detta blir otroligt viktigt då filmen lägger minst lika mycket vikt vid pappans kamp för att lyfta familjen ur ghettot och hans till synes galna plan för att lyckas som den lägger vikt vid systrarnas tenniskarriärer.  

Välgjort, mysigt och definitivt en av de bättre sportbiografierna som har gjorts på sistone även om filmen som helhet inte riktigt lyckas. Mycket av de motgångar och konflikter som uppstår i filmen löses snabbt och bär inte den vikt man som tittare hade önskat. Personligen hade jag önskat att filmen mer än ytligt gick in på familjerelationerna, där de övriga systrarna nedprioriteras för att Serena och Venus ska lyckas. 

Bra film att se med familjen när man vill ha något trevligt och harmlöst men ingenting som kommer kommas ihåg om ett par år. 

Betyg IMDB: 7,5/10 
Betyg Tofsen: 5/10 

LICORICE PIZZA 

Här får följa den lillgamla 15-åriga Gary Valentine som gör allt för att vara betydligt mer vuxen än vad han är. Vare sig det är genom sin karriär som barnskådespelare eller genom att sälja vattensängar så försöker han ta sig an vuxenlivet. Vid en skolfotografering fattar han tycke för den 10 år äldre Alana och lyckas bjuda ut henne på middag (som inte är en dejt). Detta är startskottet på en udda kärlekshistoria mellan och två olika inställningar till vuxenvärlden, Gary gör allt för att vara vuxen och Alana försöker hålla kvar vid sin ungdom (även om hon också gör utsvävningar i den bistra vuxenvärlden). 

Filmens miljöer och platser kan inte ses som annat än en kärleksförklaring till 70-talet, men filmen räds inte för att visa upp mer bistra sidor med oljekriser, homofobi och sexism även om detta håller sig i bakgrunden. Genom Garys entreprenörskap och Alanas trevande i vuxenvärlden stöter vi på en rad fantastiska karaktärer i skruvade scener från ett till synes oändligt galleri av biroller. Särskilt utmärkande är Bradley Cooper i rollen som Barbara Streisands pojkvän Jon Peters och Sean Penn som spelar skådespelaren Jack Holden. 

Definitivt en av de bättre filmerna som är nominerade i år och mysfaktorn är hög. Rekommenderas starkt till vem som helst som vurmar lite extra för 70-talet och feel-good. 

Betyg IMDB: 7,4/10
Betyg Tofsen: 8/10 

NIGHTMARE ALLEY 

Guillermo del Toro levererar i år en film med tydliga noir-toner där vi får följa den tillbakadragna Stan (Bradley Cooper) som tar anställning på en cirkus och snabbt går från allt-i-allo till att bli en av huvudakterna som mentalist. En akt som han senare utvecklar för att lura den rika eliten på pengar understödd av en psykiatriker (Cate Blanchett) som sitter inne på societetens mörka hemligheter och brister. Genom mentalismen ges societeten kontakt med anhöriga som har avlidit och den oundvikliga konfrontationen med det förflutna gör sig ständigt närvarande. De moraliska gråzonerna är många och understödjs av ett återkommande tema om lurendrejeri, både av sig själv och andra. 

Filmen starka sida är definitivt den första halvan med välgjorda scener och en spännande historia som också lämnar vissa element till fantasin, del Toro i högform helt enkelt. Den andra halvan saknar dock det där lilla extra som återfinns i del Toros tidigare filmer och tappar mycket av den styrka som uppvisats tidigare. Detta i kombination med att filmens vändningar är minst sagt förutsägbara gör att slutet blir mer av en pyspunka än en storartad explosion. 

Betyg IMDB: 7,1/10 
Betyg Tofsen: 6/10 

THE POWER OF THE DOG 

Vi förflyttar oss till 1920-talets Montana och möts där av ett brödrapar i form av Phil (Benedict Cumberbatch) och George (Jesse Plemons). Bröderna är samtidigt både sammanfogade och otroligt långt ifrån varandra, där Jesse är försöker mingla med de högre samhällsskicken och Phil är urtypen av en cowboy som hellre spenderar tid med hästarna och endast duschar om det är absolut nödvändigt. 

Jesse uppvaktar och gifter sig med änkan Rose (Kirsten Dunst) som snart flyttar in på ranchen tillsammans med sin feminine son Peter. Konflikten som uppstår mellan Phil och de nyinflyttade på hans territorier utgör filmens kärna, där den unge mannen hånas av de hårdnackade cowboysen för hans tanighet och oförmåga att uppvisa klassiskt manliga kvaliteter. Phil tar också varje möjlighet att visa sitt missnöje med Rose som snabbt tar tillflykt till flaskan. En oväntad vänskap börjar dock växa dock fram mellan Phil och Peter i takt med att Peter närmar sig vuxenvärlden och får reda på Phils hemlighet.  

Cumberbatch levererar rejält och filmen vilar lite på hans axlar, det känns dock aldrig som att filmen riktigt lyfter utan den mest står och stampar på samma ställe. Helt klart sevärd, men den lämnar en del att önska. 

Betyg IMDB: 6,9/10 
Betyg Tofsen: 6/10 

WEST SIDE STORY 

Låt oss börja med att säga att det här verkligen inte var en film för mig. Det var längesen jag blev så här uttråkad av någonting, något som inte hjälptes av filmens tilltagna längd på 2h 36 min. Med det sagt är det uppenbart att detta är ett kärleksprojekt för Spielberg. Snygga välfilmade scener med omsorgsfullt regisserade sång- och dansnummer. De ändringar som gjorts mot originalet sätter också delar av filmen i en mer modern och mogen kontext, något som är väldigt välkommet. 

Filmen utspelar sig i smältdegeln som är 1950-talets New York. En modern tappning på Romeo och Julia där de rivaliserande gängen The Jets och Sharks står för konflikten. Kärlekshistorien i centrum känns svår att tro på, något som försvåras ytterligare av att kemin mellan våra huvudkaraktärer är bristfällig. Relationen eskalerar i ett rasande och inte så trovärdigt tempo, vilket leder till att filmens crescendo inte riktigt landar. 

Om man gillar musikaler och framförallt om man gillar originalet så kommer man definitivt att älska denna. Personligen föll den dock helt platt vilket återspeglas i betyget, det känns dock troligt att vi kommer se en hel drös Oscarsstatyetter kastas åt det här hållet i natt. 

Betyg IMDB: 7,7/10 
Betyg Tofsen: 3/10 

DRIVE MY CAR 

Då Drive My Car först går upp på bio i Sverige nästa vecka och inte finns tillgänglig att hyra eller stream:a ännu får vi tyvärr lämna den utan recension. Det verkar dock vara delade meningar om filmen är trött och tråkig eller helt fantastisk. Jag hoppas innerligt på det sistnämnda. 

Betyg IMDB: 7,7/10 
Betyg Tofsen: ?/10 

Så, Vem vinner? 

Med avsaknaden av fantastiska och utmärkande filmer i år känns fältet relativt öppet. Skulle jag satsa pengar hade jag lagt dem på The Power of the Dog eller Belfast. Bägge känns lagom svåra med precis rätt mängd av det Oscarsjuryn brukar falla för. Tar vi och tittar på bettingsidornas odds så verkar det redan klart att The Power of the Dog tar hem bästa film, men jag tror nog att Belfast kan gå om, speciellt med tanke på att den är svartvit, något som har varit ett vinnande koncept tidigare.