Kappflygningen

Tosfen var såklart och rapporterade från Mottagningskampen, deltävling Kappflygningen. För er som missade detta arrangemang har vi sammanställt hur det gick för alla sektioner och deras flygplan. Opartiska som vi är har vi inte bedömt några plan eller pratat med domarna om poängställningen, så i skrivande stund vet vi inte det officiella resultatet.

Det vi vet är att alla sektioner dök upp med sina plan förutom Doktorandsektion vilkas plan vi hade sett fram emot att se väldigt mycket. Här följer en analys på planens flygfärd och utformning, sektion för sektion.

Först ut satte AE standarden för hur både ett flygplan ska se ut med designen av ett traditionellt flygplan, stabilitet av frigolit och hur det ska skjutas ut över Olgas Trappor. Tyvärr misslyckades slangbellan och sektionerna efter inspirerades till att kasta istället.

(Tyvärr va AE så snabba att vi inte hann fånga dem på bild 🙁 )

Tillskillnad från AE valde TD att kasta sitt plan som smyckades av ev gallionsfigur i form av Lilla Mys huvud. När planet nådde marken halshöggs hon tyvärr och huvudet rullade hela vägen ner till Teknologgården och skulle varit topp tre om även färd på marken hade räknats in i hur långt planet kom.




Planet från H var tävlingens enda biplan men det hjälpte tyvärr inte flygegenskaperna och var det första av många plan som fick för mycket luft på magen och gjorde en bakåtvolt. Det faktum att de träffade en gren hjälpte inte i färden. Planet kraschade på första avsatsen, vid I-märket.

Trots en mycket avancerad flygplansdesign inspirerat av det dubbel-V formade planet B2-Spirit så räckte inte lyftkraften utan planet från V flög ganska snabbt käpprätt utför (läs krasch rakt ner) men planet var intakt vilket tyder på goda kunskaper inom både hållfasthet och FEM-analys.



KfKb tyckte modernt var lite för gammalt för dem så de kollade långt in i framtiden efter en potentiell design och landade vid Millennium Falcon. Planet var så välkonstruerat att den modernaste slangbellan 2020 inte klarade av att få den över rampen. Man kan säga att de är lite före sin tid. Med hjälp av Kraften lyckades de lätta vid ett andra försök men det blev tydligt att Kraften bara har en begränsad räckvidd och det bar inte planet hela vägen till kårhuset utan de slutade upp under fötterna på Bond.

Trots all teori och beräkningar på hur ett plan bäst flyger lyckades inte Maskins plan lika bra i verkligheten. Tyvärr verkar simuleringen inte ha förutsett att planet vek av åt höger och nästan kraschade in i MK. Poängavdrag på det? Trots detta var planet ett av de som kom längst.

Kemis plan fick nästan mer lyftkraft än V, kanske var det Kvast-Hilda som hjälpte dem på traven mot Blåkulla (läs kårhuset). Tyvärr gick det som för många andra och de fick  ryggplask och splittrades i tusen bitar men kom ganska långt ändå. De kanske kan ha användning av Hildas kvast för att sopa upp spillrorna?

(Tyvärr va K så snabba att vi inte hann fånga dem på bild 🙁 )

Självklart var det en smurf som styrde ITs plan. Och vi alla vet hur det går när man lämnar saker i smurfarnas regi. Planet gled ur Nollans händer och smurfen styrde planet hem igen. Det vill säga tillbaka på Nollan. Vi hoppas att ingen Nollan blev skadad av detta. Tofsen funderar på om det kanske inte hade varit bättre med en autopilot.

Z valde att satsa på en deltavinge. Men som vi alla vet (okej, kanske inte alla) har deltavingen vissa stabilitetsproblem något som Z lyckats lösa på ett bra sätt. Detta gjorde att trots en sväng ner till höger på andra avsatsen nådde den bra avstånd. Planets design såg ut att vara inspirerad av JAS men vi får hoppas att SAABs version flyger mer stabilt.

Inspirerad av Elon Musk hade I byggt en rymdraket likt Falcon 9 där det tydligt framgick att tid och pengar var investerade i denna. Tofsen kunde se detta genom alla 500-lappar som var fastsatta på raketen. Första utkastet var med slangbellan och planet fick en nospladask precis efter rampen trots fyr i baken. De fick sedan ett till försök där de kastade planeten bra bit. Om inte nedslag hade varit avgörande så hade planet som med sina hjul nådde hela vägen ner till Teknologgården kommit bland de längsta kasten. Nu hamnade de nånstans i mitten istället.

F visade sin kärlek till sitt sektionshelgon genom att bygga ett plan som direkt sökte sig hem till sitt märke. För att balansera planet hade F-nollan räknat ut att exakt 1 liter mjölk skulle leda till en optimal balans av planet. Tyvärr gjorde detta att när nosen nuddade märket så fick sig Dragos en god snaps med mjölk, något han kanske inte misstycker.

Tofsen var vid första anblick oroliga att Data tagit en Nollan som flygplan. Vid närmare granskning visade det sig dock att det endast var Hacke med en nollbricka runt halsen. Det syntes direkt att Hacke hade erfarenhet av det här med flygning och kom till andra avsatsen. Vi i Tofsen tycker dock detta bör anses som fusk då en fågel inte är ett flygplan.

Sjö hade tagit med sig markpersonal som skulle signalera till flygplanet. Vi i Tofsen misstänker dock att det finns ett fel i signalsystemet då planet lämnade kursen och efter en gir åt höger gjorde en nödlandning på ryggen i det mjuka gräset utanför landningsbanan.

E tyckte att eldrivet är lite gammalmodigt och valde istället att driva planet med E-Nollan ett så kallat E-drivet flygplan. Kalle gjorde sitt bästa för att hålla planet i luften men det slutade med ett stabilt magplask vid första avsatsen och en förlorad vinge.

Sist och kanske med det minsta planet var det As tur. Planet flög som ett spjut i luften men hade nog något emot fysikens lagar då det störtade med nosen rakt i Fysiks märke. Det kan dock ha varit på grund av märkets placering. Detta är något som Tofsen kan kolla närmare på.