I år arrangerades för första gången Kappflygningen som en del utav Mottagningen. Men flygning är inget nytt för chalmerister, vi blickar tillbaka hela vägen till 1933, året då CFK grundades. CFK står för Chalmers Flygklubb och var en förening verksam inom Chalmers Studentkår. Likt många flygplan under Mottagningen var det svårt för CFK att lyfta från marken och det krävdes muskelkraft.
Under årets kappflygning vittnade vi hur studenter hjälptes åt att lyfta upp flygplanet över sina huvud, inte helt olikt hur det såg ut i CFKs begynnelse. Det står nämligen i CFKs 30-års bilaga till Tofsens #1, 1964, att “Till att börja med saknade de till och med medel att anordna bilbogsering för att starta, men flyga skulle de i alla fall. En man satte sig upp i planet och fem andra lyfte det samt sprungo med bördan under försök att få planet att lyfta. Detta lär till och med ha lyckats en och annan gång, men vanligen slutade äventyret så att både planet och mannarna trillade omkull i en enda hög”.
Denna beskrivning är inte alltför skild från det vi vittnade ovanför Olgas trappor under årets mottagning. Det är inte bara starten som är sig lik. I början av 40-talet hette CFKs egenbyggda segelflygplan “Pippin 2”. Ett flygplan som under finalen av en tävling i segelflygning kom in lite för lågt i en sväng så att högra vingen träffade en telefonledning. Detta gjorde att planet hastigt svängde åt höger och landade i ett utedass. Piloten klarade sig som tur är fri från skador men vi i Tofsen är ändå glada att det 2020 är obemannade flygplan som håller på att ta över Chalmers.
Men CFK flög inte endast segelflygplan, utan från våren 1963 var det motorflyg som gällde. I flygplanet SE-AGB kunde chalmerister lära sig flyga och värva ett A-certifikat efter 30 timmars flygning för totalt 2480:-, vilket skulle motsvarar 27000:- omräknat med inflation.
Så är det inte nu år 2020 tid att med detta nyvunna flygintresse att återigen starta upp CFK?