Chalmers Kårtidning Tofsen

A:are är röda och V:are är blå, andra har fördomar och du likaså. Tofsen har undersökt fördomarna om de olika programmen och kan nu presentera hur en typisk teknolog på just ditt program är. När vi bestämt oss för att skriva den här artikeln satt vi och pratade på redaktionen om hur det ena och det andra programmet var. Visst hade vi föreställningar om de flesta av dem – det märkte vi snabbt – men vi är också en liten grupp. Vi insåg därför snart att vi skulle behöva ta in fler röster för att få ett bra resultat. Sagt och gjort, vi skickade ut en skribent för att intervjua några tiotal studenter under pubrundan. In vino veritas.  Arkitektstudenter är lite speciella människor som gillar att rita fina teckningar som de hänger upp på sin innergård. De är med största sannolikhet veganer och står för införandet av ordet “hen” i SAOL. Trots att sektionsfärgen är röd så är nationaldräkten svart polotröja.  Æ-tjejerna (ja, det är absolut uteslutande tjejer) kom inte in på Handels. De är samhällsbyggnads I:are – högljudda och finklädda köper de lunch varje dag. Oavsett vad man tycker om dem måste man hålla med om att de är snyggast på Chalmers.  Arkitektur och teknik. Dessa människor kan inte bestämma sig och därför väljer de linjen som är skitsvår att komma in på, och ut från. Typiskt ambitiösa människor. Trots att de läser teknik har de ingen respekt för funktionalitet; varenda chans att göra en rund form tas tillvara.  Datateknologen har onekligen lyckats med en sak, och det är att göra karriär av sin hobby. När de inte sitter i en källare och hackar allt på internet sitter de och super, står och super eller går och super. D:aren är orange och borde ha duschat. Igår.  Doktoranderna är de chalmeris- ter som gick ut från sina pro- gram och inte kunde (eller ville?) få ett riktigt jobb. Hela dagarna sitter de instängda på sina kontor och verkar ha glömt bort hur man festar. Måste man bli så seriös bara för att man fått lön? Är faktiskt trevliga, när de lämnar korridorerna.  E=EKAK. Samtliga E-killar (ja, det är absolut uteslutande killar) är bäst på att häfva øhl. Dessa serieläsare och kretskortslödare har stark sammanhållning och är trev- liga att festa med. Om du är på jakt efter en E:are ska du hålla utkik efter de praktiska elektrobyxorna med många dragkedjor.  Fysikerna har medvetet valt Chalmers svåraste linje för att visa sig smarta. Att dras till saker som oändliga dimensioner och annat skumt är ett tecken på starkt nörderi. F:are bor hos sina föräldrar, är totalt ointresserade av sitt utseende och tycker allra bäst om att spela schack.  Dessa låtsasingenjörer ses i all- mänhet ned på för att de inte orkar läsa en riktig linje, trots att de är sköna människor. Den typiska H:aren är osynlig. Dock finns en grupp rosa (seriöst, kan H:are ens stava till cerise?) skrikande människor som syns överallt. Och hörs. Överallt.  På I är det svårt att komma in och lätt att komma ut. Dessa stekare ska bli chefer allihop, men vet inte inom vad eller hur de ska ta sig dit. Med aktieportföljen i hand och kavajen perfekt matchad till slipsen eller blusen köper de lunch varje dag. I:aren är lite bättre än alla andra och mycket bättre än vissa.  IT:are är snälla människor som gillar att kramas, men till- bringar för mycket tid framför skärmen. Detta gör dem bleka och solskygga. Som blivande IT-supportarbetare kommer de ställa frågan “har du provat att starta om den?” hundra gånger om dagen medan de ångrar in- vesteringen i högskolestudier.  Kemister gillar att spränga saker. Faktum är att det är det enda de gör. De smy- ger omkring i labbrockar (som lätt misstas för bygg- rockar om det är säsong) och smäller smällare i korridorerna. Hade inte uppfattats som lika coola om inte “Breaking Bad” funnits.  Är inte de kemister? Eller? De är ju gröna. Lite. Jaja, okej, inte bara kemi, men typ. Smäller inte lika mycket grejer, utan består egentligen av jätteblö- diga tjejer som vill bota cancer och uppfinna nya mediciner mot allt farligt. Var Kf kommer in i det är det ingen som vet.  Maskinare är bilmekaniker som fattat att man kan få mer betalt om man pluggar lite matte också. Därför pluggar de. Som fan. De hänger mest med varann i sin fina studiehall vid sitt fina café och skålar i kaffe på pluggträffarna. Alla som börjar M får ett par hipsterglasögon och en rutig skjorta.  Sjöarna är överallt under mottagningen och när den slutar så försvin – ner de. Efter att ha blivit sjökaptener (allihop) så får de jobb utanför Sveri – ge och försvinner för gott. Sjö är Chalmers prak – tiska utbildning, lite som bygg var på gymna – siet, och folk beter sig därefter.  TD:are är snyggflummiga hipstrar som spenderar fem år med att bygga modeller med glasspinnar och piprensare. De pratar uteslutande om färger i form av sifferkombinationer och har som ambition att hela världen ska vara mattsvart eller kromad.  V:are vill bygga hus men inte spika själva. De är ett gäng perfekta svärmors – drömar som pluggar åtta till åtta men ändå hinner träna och laga egna nä – ringsriktiga matlådor. Alla V:are drömmer om att bo i ett hus som formgjutits av betong i en enda form – det ultimata mästerverket.  Z-teknologerna har hemliga planer på att ta över världen, ett whiskyproducerande land efter ett annat, vilket har lett dem till att börja plugga robotlinjen. Den populära snusnäs – duken är egentligen inte i syfte att se bra ut utan används för att kommunicera sitt sektmedlemsskap.   …eller? Är det så här det är? Det finns stereotyper för alla olika sektioner, men var kommer de ifrån? Självklart finns det folk på programmen som (delvis) uppfyller stereotyperna, men det kryl – lar också av dem som inte alls gör det. När vi tänker efter har vi nog alla träffat I:aren som är in – tresserad av samhällsbyggnad, elektroteknologen med börskunskaper som slår de flestas eller kemisten som spenderar fritiden på havet. När folk frågar mig vilket program jag läser brukar jag be dem att gissa. Det har inte hänt hittills att de har gissat rätt på första försöket, och många gånger har de gett upp efter ett antal gissningar. Jag tycker att det, i det lilla, är ett bevis på att det inte finns fog för att kunna säga att vissa är si och andra är så. Nu är det ju inte en hemlighet att jag har gått tre år på I, så jag tänker prata lite om det eftersom det är det jag känner till. När vi började så kände vi inte varandra, så det är svårt att avgöra vilka vi egentligen var, men jag vill påstå att vi inte var färdiga I:are med aktieportfölj i hand, alla vi hundra-något som stod där på Götaplatsen första dagen med lila pappersfluga om halsen. Inte heller var vi det när vi gick ut, men jag vågar påstå att vi som grupp lutade mer åt det hållet. Jag tror att det handlar om att man som student omedvetet tar till sig en del av den bilden som andra verkar ha om en. Uppfyller lite av det som förväntas. Och jag tror att den bilden som man omedvetet tar till sig av till viss del sprids medvetet i det som slentrianmässigt kallas att skapa sammanhållning, speciellt under mottagningen. Jag tror också, eller vet, att det kan vara väldigt jobbigt att inte uppfylla stereotypen. Att få sin personlighet dömd baserat på sin utbildning. Det skapar en känsla av att inte höra till och inte vara rätt. Det kan få en att tvivla på sitt val av utbildning fastän själva innehållet i den är rätt för en. Jag tycker att det är dags att börja fundera på vad vi säger om andra program, och inte minst om vårt eget program inför andra. Det är vi tillsammans som är ansvariga för att stereotyperna lever vidare. Linn Hansen