Tofsen #4 2015

Tofsen #4 2015
Läsårets andra nummer av Tofsen är ute! Tofsen är en medlemstidning producerad av teknologer för teknologer. I detta nummer tas det upp skillnaden mellan Johanneberg och Lindholmen, krönikor om multitasking och prokrastinering men även många intervjuer: Elias och Sebastian (Launhpad) om hur de hjälper studenter med startups, Danny (TNKVRT) om hur han startar egna projekt med hjälp av erfarenheter från kommittéerna, Anna Crona (Promotion) om vad hon tycker är läskigt och massa annat skoj! Hämta ditt nummer i Kårhuset (Johanneberg) eller runtom på campus. Det är helt gratis! Numret kan läsas här. Nummer 4

Ny i Göteborg

Ny i Göteborg
nollanKRÖNIKA Föreställ dig att få allting serverat på ett silverfat i 18 år: mat på bordet, tak över huvudet, tre olika spelkonsoler i sovrummet, pengar till kläder och underhållning, gymkort och Spotify-premium. Kalla det privligierad eller bortskämd men så lever de flesta barnen och ungdomarna i Sverige. Jag inkluderad. När allting gick som det skulle var nästa steg studenten, som gick av bara farten. Det var mest inför livet efter studenten som oron långsamt smög sig fram. Vad skulle man göra? Börja jobba och fortsätta bo hemma hos föräldrarna? Nej, jag ville plugga vidare. Direkt. Jag sökte ett tekniskt program och kom in på Chalmers. Här skulle nog de flesta hoppa av glädje, men jag var orolig. Orolig över att mitt hem och familj befinner sig nere i Skåne, och att jag nu ska flytta upp till en helt ny stad, ny skola och skaffa nya vänner. Det var verkligen ett stort steg att ta. Annars kanske det skulle sluta med att jag bor hemma tills jag är 40 år gammal och det ville jag inte. Sommaren försvann och plötsligt stod jag bland tusentals folk i färgglada tröjor, väskor och overaller. Är det dessa som jag kommer att stöta på de kommande 5 åren? En pirrig känsla uppstod. Om det var nervositet eller förväntan, det visste jag inte men någonstans innerst inne visste jag att det skulle bli de fem mest spännande åren jag någonsin skulle få uppleva. Dagarna gick och klädhögen blev allt större och magen klagade allt mer. Det är dags att börja ta ansvar och tvätta kläder samt äta annat än bara makaroner och köttbullar. Jag tog tvättnycklarna och bokade tvätt. Jag tog fram laptopen och kollade efter enkla recept. Långsamt men säkert samlade jag erfarenhetspoäng och levlade så småningom upp några nivåer. Efter ett tag lyckades jag både få hem nytvättade kläder och koka ris – samtidigt! När det gällde skolan gick det inte lika bra. Tempot var helt annorlunda jämfört med gymnasiet och det tog inte lång tid innan jag tappade räkningen på hur många U jag samlat på mig. Vid sidan om fanns föreningslivet vilket jag gav mig in i och som faktiskt blev motivation till att fortsätta kämpa med kurserna. Jag insåg snart att jag inte var ensam om att komma från en stad långt från Göteborg. Jag var inte heller ensam om att kämpa med studierna. Gemenskapen växte för var dag som gick. Chalmerskulturen var nu en del av mitt liv och något som endast vi chalmerister har möjligheten att uppleva. När vännerna som valde att jobba och bo kvar hemma hos föräldrarna frågade mig hur jag hade det i Göteborg, gick det knappt att förklara hur det riktiga studentlivet såg ut. De förstod inte hur man kunde tycka skolan är “rolig” och att student- och föreningslivet kunde ge mer energi och motivation och inte bara suga ur en det sista. Jag nämnde att de går miste om en helt annan värld som är mer verklig och utmanande. De skrattade och sa att jag överdrev. Men det kvittar för mig. För jag kände mig hemma. Hemma på riktigt. Och jag ångrar ingenting Danny Lam

Aspningen närmar sig

För alla er som väntar på att äntligen få sätta igång, måndag 28/9 har vi vårt första asptillfälle. Vi bjuder in er till kontoret för lite information och presentation av vilka vi är och hur aspningen kommer gå till. Ser jättemycket fram emot att ni kommer och hälsar på då! VAD: Tofsens aspning börjar! NÄR: Måndag 28/9 kl. 17.15 VAR: Tofsens kontor, kårhuset plan 3 Event: https://www.facebook.com/events/168355273502387/ Mejla om något är oklart, annars ses vi då! Mvh Redaktionen 15/16

Tofsen #3 2015

Tofsen #3 2015
Läsårets första nummer av Tofsen är ute! Tofsen är en medlemstidning producerad av teknologer för teknologer. I detta nummer tas det upp bland annat om hur man bäst preppar inför tentan, vilken pub som har störst utbud av öl, vilka coola kårkommittéer det finns samt vilka vi i Redaktionen 15/16 är! Hämta ditt nummer i Kårhuset (Johanneberg) eller runtom på campus. Det är helt gratis! Numret kan läsas här. . tofsen #3 2015

Nummersläpp #3 2015 2/9

Nummersläpp #3 2015 2/9

Läsårets första tidning släpps nu på onsdag! Är du ny på Chalmers och vill veta vad det finns för coola kårkommittéer? Är du ny på Chalmers och vill veta hur man bäst preppar inför tentan? Är du ny på Chalmers och vill veta vilken pub som har störst utbud av øhl? Då kommer du att älska detta nummer av Tofsen – Chalmers Kårtidning!

För er som redan är bekant med Tofsen vet att det finns massvis med underhållning i tidningen – en tidning som är skapad av chalmerister och för chalmerister.

I detta nummer kommer ni även att få läsa om oss fyra som sitter i redaktionen. Vi må vara få men vi är taggade! Tofsen #3 2015 släpps onsdagen den 2:a september under lunchen. Vi befinner oss vid Vörtpannan (Kårhuset, Johanneberg) och delar ut tidningen. Vi bjuder på fika!   tofsen3ed

Järnridån i den öppna kåren

Järnridån i den öppna kåren
Iron curtain ”Informationen från ChS [Chalmers studentkår] är sann, tydlig och öppen. Detta gäller såväl positiva som negativa budskap. Anställda, förtroendevalda och de som är aktiva  inom kårens kommittéer, sektioner och föreningar förväntas kommunicera.” Så står det i ChS kommunikationspolicy. Under arbetet med kartläggningen av Chalmers studentkårs företagsverksamhet, som publicerades i Tofsen #3 2014, stötte jag flera gånger på problem med att få  information; bland annat med att möta och prata med relevanta människor. När jag skulle hämta ut årsrapporterna hänvisade kårens administration till direktören. Direktören vägrade lämna ut dessa till mig som journalist, till kårmedlemmar eller ens till studenter invalda i FuM. Då jag sökte intervju med restaurangernas chef för att tala om tillväxttakten i verksamheten fick jag som svar att restaurangens styrelseordförande, tillika kårens direktör, hade sagt åt restaurangchefen att inte prata med mig. När jag därmed vände mig till kårens vd fick jag först svaret att en intervju inte var prioriterad. Dessutom att direktören ”inte svarar inför Tofsen”. Först efter samtal mellan Tofsens chefredaktör och direktören för kåren fick jag intervjutillfälle. Redan samma vecka. Det här är bekymmersamt. Inte nog med att kårens chefer inte anser att det är deras jobb att ge information till kårmedlemmarna, det finns också en kultur av att tysta ned informationsflöden. Cheferna får inte tala utåt om sin verksamhet. Sånt händer inte i Sveriges företagsvärld. När jag frågade kårens vd varför det hade varit så svårt att få information så förklarade han att det finns ett bristande förtroende för Tofsen. Det finns en rädsla att Tofsen ska smutskasta kårens goda namn i inget annat syfte än att skapa löpsedlar, likt skvallerpress. Detta är olyckligt, och även något underligt. Under min tid på Tofsen har tidningen inte publicerat något granskande eller sensationellt material som har varit allvarligt nog för att skada en studentorganisation som ChS. Efter publikationen om kårens företagsverksamhet i Tofsen #3 2014 så fick vi höra av vice vd i kårens restaurangföretag att han ansåg att artikeln skadat restaurangens varumärke. Om blott en sann och öppen redovisning av företagsgruppens ekonomi, och restaurangföretagens tillväxttakt är nog för att skada dess varumärke så tåls det att ställa frågan: Varför bedriver man en verksamhet som, när den visas upp i det offentliga rummet, skadar ens anseende? ChS ger sken av att vilja vara sanna, tydliga och öppna i sin kommunikation, internt mellan medlemmar såväl som utåt. Men detta är, av min erfarenhet att döma, för  närvarande inte sant. Isolationism är ingen praktisk policy i dagens samhälle. Om Chalmers studentkår fortsätter att motarbeta media och, oändligt mycket värre, sina egna medlemmar, så kommer ChS skada sitt eget anseende mer än vad en skamlig historia någonsin skulle kunna göra. Text: Sebastian Lindberg Frilansjournalist som sedan våren 2011 arbetat för Tofsen Bild: Vladimír Tóth Licens: http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5/

Med passion för popcorn

Kemiteknikern Bruno Lindberg tröttnade på det dåliga popcornutbudet och tog saken i egna händer. Nu säljer han gourmetpopcorn på postorder. – Ska vi poppa lite, då? frågar Bruno.IMG_4387-fullsize Jag nickar förväntansfullt inför det stora ögonblicket. Under en knapp timme har vi avhandlat formaliteterna över en bit mat: när han började på Chalmers, vad han pluggade, vilka föreningar han engagerade sig i och vad han jobbar med. Dagtid är han på group financial control på Volvo Cars och mer än så berörde vi inte ämnet. Hans passion är nämligen varken finanser eller bilar utan popcorn, och det märks tydligt när han nu tar fram tre sorter som jag ska få provsmaka. Jag har redan fått lära mig långt mer om popcorn än jag trodde det fanns att utreda, och då har vi ännu bara skrapat på ytan. Bruno är kemitekniker och det känner jag nästan direkt på terminologin. Vi diskuterar ångtryck och värmeöverföring, vatten, olja, stärkelse, geler och skum när han berättar om hur popcorn fungerar. Nio bars tryck krävs det för att spränga kärnan, berättar han. Ungefär 180 grader då, svarar jag. Jag lär mig att den optimala temperaturen på oljan är ungefär 220 °C. För olja ska det vara. Kastrullpoppandets renässans är vad Bruno lägger sin själ i. Frågar man varför så får man det enkla och inte helt oväntade svaret: – Jag älskar popcorn. Älskat och poppat popcorn har han gjort redan sedan unga dagar. – Jag brukade vara popcornansvarig på fredagkvällarna, säger han med det lekfulla leendet han hela tiden bär när vi pratar om hans passion. På Chalmers tog poppandet en paus. Allianceorkestret och sidostudier i företagsekonomi på Handels tog tid, och 2006 var han matchef i K6. När jag frågar om han serverade popcorn någon gång skakar han på huvudet. De vann CM i fest ändå, får jag höra. “Jag älskar att laga mat” yttras mer än en gång under intervjun, och inte bara av Bruno. Att inkorporera popcorn i matlagning är annars något han experimenterar med och uppmuntrar till. Examen tog han 2011 från masterprogrammet Biotechnology där han specialiserade sig på livsmedel, och då hade han även hunnit med ett år i Bobspexet Hannibal. Inte konstigt att det inte fanns tid för popcorn. År 2013 ändraIMG_4279-fullsizedes det när företaget WePoPoP skapades. Upprörd över det minskande sortimentet av kastrullpopcorn i butikshyllorna tog Bruno saken i egna händer och började importera kärnor, och det tog inte lång tid innan han märkte hur stor roll råvaran spelar. Eftersom de fluffiga snacksen är helt tillsatsfria så går det inte att fuska. Efter en popcornprovning med mästaren själv så är det också tydligt att det är skillnad på popcorn och popcorn ­ färg, smak, form och konsistens skiljer otroligt mycket fastän vi bara tillrett dem i rapsolja och saltat lätt, och det är precis det här Bruno vill belysa. Vi smälter smör och socker och när kastrullens botten är täckt av en ljusbrun kolasås häller vi i majskärnor. Några minuter senare sitter vi återigen vid köksbordet och mumsar på något så ovanligt som söta popcorn, och det är gott. Att popcorn går att variera nästan i oändlighet är också något som är nytt för mig, men vardag för Bruno. Kolapopcornen är bara ett exempel. Han tar regelbundet fram och provar nya kryddblandningar och recept och försöker sprida intresset för att gör mer än bara salta. Ett tips jag får lära mig är att ställa in de nypoppade kornen i ugnen en liten stund för att torka dem och göra dem mer krispiga, och man märker faktiskt skillnad före och efter. En av popcornsorterna vi äter har en mycket märklig form. I stället för att fläka ut sig när de poppar som vanliga majskorn gör blir de nästintill sfäriska. – Mushroomtyp, förklarar Bruno. De vanliga kallas butterfly. Eftersom mushroompopcornen ser ut som små kepsar (jag tycker mer de liknar svampar) har han valt att kalla dem för Babe efter den kända basebollspelaren. Jämte Babe och de spanska, stora El Toro­popcornen som smälter i munnen har vi sorten Moby Dick med sitt ljusa, lövtunna skal och mycket bleka utseende i poppad form. – De flesta tänker på popcorn som vita, reflekterar Bruno, men nu ser man tydligt att de snarare är gula. Förutom Moby Dick, då, som ger en bra referensram för vad vitt innebär. Företaget säljer popcorn på postorder i prenumerationsform. Sedan början av 2014 har snart två ton majskorn packats. Det blir sådär 80 kubikmeter poppat. – Fyller nog lägenheten, säger Bruno för att poängtera hur mycket det faktiskt är. Jag nickar. – Det är en del.IMG_4259-fullsize Verksamheten, som tidigare sköttes i lägenheten, har flyttats till ett källarförråd tillika skyddsrum. Väggarna täcks av hyllor fyllda med popcornsäckar, kartonger, påsar och etiketter. I mitten står en stor popcornmaskin. – Vår nya stolthet, ler Bruno och drar fram bordet den står på så jag ska se bättre och komma åt att ta en bild. Den används mest till fest när man vill poppa mycket. En vanlig kastrull ger ju mer än man orkar äta ensam, något jag verkligen erfar under intervjun. Vi skiljs åt utanför den tjocka ståldörren som han förseglar med ett kraftigt hänglås. Vi har skakat hand och sagt hej då, och jag har fått en liten låda med smakprover att ta med tillbaka till redaktionen. De andra kommer inte få träffa popcornmannen ­ – det nöjet behåller jag för mig – själv ­men de kan i alla fall få följa med på hans fluffiga smakresa. Text och bild: Simon Pedersen

Nummersläpp #2 2015 25/3

Nummersläpp #2 2015 25/3
Undrar du om Gasquen verkligen är ett festställe – eller om det göms en mörk hemlighet på dansgolvet när discolamporna släcks? Reagerade du också på fördomstexten i förra numret och vill läsa vad andra tyckte om den? Och tycker du chalmeristhyss (a.k.a nolluppdrag) är det roligaste du vet? I nästa nummer av Tofsen får ni läsa om dessa spännande artiklar samt mycket, mycket mer! Tofsensläpp #2, onsdagen den 25:e mars under lunch, står vi vid Vörtpannan (Kårhuset, Johanneberg) och delar ut Kårens egna tidning: av teknologer för teknologer! Vi ses!

Chalmersfördomar

Chalmersfördomar
A:are är röda och V:are är blå, andra har fördomar och du likaså. Tofsen har undersökt fördomarna om de olika programmen och kan nu presentera hur en typisk teknolog på just ditt program är. När vi bestämt oss för att skriva den här artikeln satt vi och pratade på redaktionen om hur det ena och det andra programmet var. Visst hade vi föreställningar om de flesta av dem – det märkte vi snabbt – men vi är också en liten grupp. Vi insåg därför snart att vi skulle behöva ta in fler röster för att få ett bra resultat. Sagt och gjort, vi skickade ut en skribent för att intervjua några tiotal studenter under pubrundan. In vino veritas.10942414_10152610168102409_696432590_n A Arkitektstudenter är lite speciella människor som gillar att rita fina teckningar som de hänger upp på sin innergård. De är med största sannolikhet veganer och står för införandet av ordet “hen” i SAOL. Trots att sektionsfärgen är röd så är nationaldräkten svart polotröja. Æ Æ-tjejerna (ja, det är absolut uteslutande tjejer) kom inte in på Handels. De är samhällsbyggnads I:are – högljudda och finklädda köper de lunch varje dag. Oavsett vad man tycker om dem måste man hålla med om att de är snyggast på Chalmers. AT Arkitektur och teknik. Dessa människor kan inte bestämma sig och därför väljer de linjen som är skitsvår att komma in på, och ut från. Typiskt ambitiösa människor. Trots att de läser teknik har de ingen respekt för funktionalitet; varenda chans att göra en rund form tas tillvara. D Datateknologen har onekligen lyckats med en sak, och det är att göra karriär av sin hobby. När de inte sitter i en källare och hackar allt på internet sitter de och super, står och super eller går och super. D:aren är orange och borde ha duschat. Igår. DS Doktoranderna är de chalmeris- ter som gick ut från sina pro- gram och inte kunde (eller ville?) få ett riktigt jobb. Hela dagarna sitter de instängda på sina kontor och verkar ha glömt bort hur man festar. Måste man bli så seriös bara för att man fått lön? Är faktiskt trevliga, när de lämnar korridorerna. E E=EKAK. Samtliga E-killar (ja, det är absolut uteslutande killar) är bäst på att häfva øhl. Dessa serieläsare och kretskortslödare har stark sammanhållning och är trev- liga att festa med. Om du är på jakt efter en E:are ska du hålla utkik efter de praktiska elektrobyxorna med många dragkedjor. F Fysikerna har medvetet valt Chalmers svåraste linje för att visa sig smarta. Att dras till saker som oändliga dimensioner och annat skumt är ett tecken på starkt nörderi. F:are bor hos sina föräldrar, är totalt ointresserade av sitt utseende och tycker allra bäst om att spela schack. H Dessa låtsasingenjörer ses i all- mänhet ned på för att de inte orkar läsa en riktig linje, trots att de är sköna människor. Den typiska H:aren är osynlig. Dock finns en grupp rosa (seriöst, kan H:are ens stava till cerise?) skrikande människor som syns överallt. Och hörs. Överallt. I På I är det svårt att komma in och lätt att komma ut. Dessa stekare ska bli chefer allihop, men vet inte inom vad eller hur de ska ta sig dit. Med aktieportföljen i hand och kavajen perfekt matchad till slipsen eller blusen köper de lunch varje dag. I:aren är lite bättre än alla andra och mycket bättre än vissa. IT IT:are är snälla människor som gillar att kramas, men till- bringar för mycket tid framför skärmen. Detta gör dem bleka och solskygga. Som blivande IT-supportarbetare kommer de ställa frågan “har du provat att starta om den?” hundra gånger om dagen medan de ångrar in- vesteringen i högskolestudier. K Kemister gillar att spränga saker. Faktum är att det är det enda de gör. De smy- ger omkring i labbrockar (som lätt misstas för bygg- rockar om det är säsong) och smäller smällare i korridorerna. Hade inte uppfattats som lika coola om inte “Breaking Bad” funnits. KFKB Är inte de kemister? Eller? De är ju gröna. Lite. Jaja, okej, inte bara kemi, men typ. Smäller inte lika mycket grejer, utan består egentligen av jätteblö- diga tjejer som vill bota cancer och uppfinna nya mediciner mot allt farligt. Var Kf kommer in i det är det ingen som vet. M Maskinare är bilmekaniker som fattat att man kan få mer betalt om man pluggar lite matte också. Därför pluggar de. Som fan. De hänger mest med varann i sin fina studiehall vid sitt fina café och skålar i kaffe på pluggträffarna. Alla som börjar M får ett par hipsterglasögon och en rutig skjorta. SJO Sjöarna är överallt under mottagningen och när den slutar så försvin – ner de. Efter att ha blivit sjökaptener (allihop) så får de jobb utanför Sveri – ge och försvinner för gott. Sjö är Chalmers prak – tiska utbildning, lite som bygg var på gymna – siet, och folk beter sig därefter. TD TD:are är snyggflummiga hipstrar som spenderar fem år med att bygga modeller med glasspinnar och piprensare. De pratar uteslutande om färger i form av sifferkombinationer och har som ambition att hela världen ska vara mattsvart eller kromad. V V:are vill bygga hus men inte spika själva. De är ett gäng perfekta svärmors – drömar som pluggar åtta till åtta men ändå hinner träna och laga egna nä – ringsriktiga matlådor. Alla V:are drömmer om att bo i ett hus som formgjutits av betong i en enda form – det ultimata mästerverket. Z Z-teknologerna har hemliga planer på att ta över världen, ett whiskyproducerande land efter ett annat, vilket har lett dem till att börja plugga robotlinjen. Den populära snusnäs – duken är egentligen inte i syfte att se bra ut utan används för att kommunicera sitt sektmedlemsskap.   …eller? Är det så här det är? Det finns stereotyper för alla olika sektioner, men var kommer de ifrån? Självklart finns det folk på programmen som (delvis) uppfyller stereotyperna, men det kryl – lar också av dem som inte alls gör det. När vi tänker efter har vi nog alla träffat I:aren som är in – tresserad av samhällsbyggnad, elektroteknologen med börskunskaper som slår de flestas eller kemisten som spenderar fritiden på havet. När folk frågar mig vilket program jag läser brukar jag be dem att gissa. Det har inte hänt hittills att de har gissat rätt på första försöket, och många gånger har de gett upp efter ett antal gissningar. Jag tycker att det, i det lilla, är ett bevis på att det inte finns fog för att kunna säga att vissa är si och andra är så. Nu är det ju inte en hemlighet att jag har gått tre år på I, så jag tänker prata lite om det eftersom det är det jag känner till. När vi började så kände vi inte varandra, så det är svårt att avgöra vilka vi egentligen var, men jag vill påstå att vi inte var färdiga I:are med aktieportfölj i hand, alla vi hundra-något som stod där på Götaplatsen första dagen med lila pappersfluga om halsen. Inte heller var vi det när vi gick ut, men jag vågar påstå att vi som grupp lutade mer åt det hållet. Jag tror att det handlar om att man som student omedvetet tar till sig en del av den bilden som andra verkar ha om en. Uppfyller lite av det som förväntas. Och jag tror att den bilden som man omedvetet tar till sig av till viss del sprids medvetet i det som slentrianmässigt kallas att skapa sammanhållning, speciellt under mottagningen. Jag tror också, eller vet, att det kan vara väldigt jobbigt att inte uppfylla stereotypen. Att få sin personlighet dömd baserat på sin utbildning. Det skapar en känsla av att inte höra till och inte vara rätt. Det kan få en att tvivla på sitt val av utbildning fastän själva innehållet i den är rätt för en. Jag tycker att det är dags att börja fundera på vad vi säger om andra program, och inte minst om vårt eget program inför andra. Det är vi tillsammans som är ansvariga för att stereotyperna lever vidare. Linn Hansen